Hennes sambo Lennart Efraimsson, som är musiker och uppfinnare, kom ibland till Lotsen för att spela för de boende. Något som de synbart uppskattade och mådde bra av. Katarina och Lennart diskuterade ibland hur mycket mer upplivade de boende blev av musiken, än när de ägnade sig åt aktiviteter som att bolla med ballonger exempelvis. En träningsform som kanske främst gav Katarina motion. Det var tydligt att musiken spelade stor roll för människor med demenssjukdom, både för att få dem att må bättre och att röra på sig. Tillsammans med Philip Wilkens började Lennart experimentera för att hitta någonting som kunde ge både musik och inspirera till rörelse. En vanlig iPod var ju inte att tänka på. Det måste vara enklare att hantera. Kanske något man skulle kunna bära som ett plagg? En flytväst fick tjäna som prototyp.
Prototypen och den slutgiltiga lösningen ser inte likadan ut. I prototypen håller användaren i band som dras ur västen. Idag är sitter rörelsesensorer i trådlösa “Musikklämmor”, som aktiveras musiken vid rörelse.
Under resan testades framstegen i verkligheten och gensvaret blev mycket positivt. Insikten om att de var något på spåren blev allt tydligare. Philip involverade också vännen Tomas Unfors, entreprenör som bland annat jobbat en hel del med produktutveckling. Han var med när Åke och Silvia på ett demensboende i Partille kommun fick testa prototypvästen. Han blev genast tagen av glädjen i ögonen. Här fanns ju tydliga, konkreta effekter på hur musiken fick demenssjuka att röra på sig, bli glada och må bra.
Snart fick också Tomas son, Isak, höra talas om projektet. Kanske kunde han hjälpa till med en hemsida, lite kommunikation eller annat som kunde bidra till att föra det framåt, tänkte han. ”Men jag sögs också in i det. Det gick inte att värja sig”, förklarar Isak Unfors. Så i mars 2019 hoppade han av sitt jobb för att jobba heltid med utvecklingen av det som nu fått namnet Joyvest och inte längre var en flytväst med sladdar och mekanik utan något som tagit formen av en värdig, stilfull och användarvänlig produkt. ”Det känns så viktigt och är så motiverande. Med Joyvest kan jag vara med och påverka välbefinnandet hos människor som drabbats av demenssjukdom. Bidra till att ge dem ett värdigt liv. Man måste ändra på bilden att demenssjukdom är slutet på allt normalt liv. Det är det inte”, säger Isak.
Isak var 27 år och helt utan erfarenhet av demens eller omsorg. Inte heller någon av hans gamla studiekamrater på Chalmers hade sökt sig till vårdsektorn. ”Jag insåg att jag behövde lära mig mer. Så jag kontaktade ett demensboende och frågade om jag kunde få praktisera där. ” Han lovade att inte vara i vägen, men gjorde nog också en hel del nytta. Han beskriver det som en verklig ögonöppnare. ”Det gav en sådan trygghet att veta vad det handlar om. Den konkreta målbilden blir så mycket tydligare, när man får veta vad det innebär och kan stå sida vid sida med dem som jobbar i omsorgen”, säger Isak. Han ser det som en förmån och viktig personlig utveckling.
”När man träffar de årsrika blir de också lyckliga. Det handlar så mycket om deras glädje och välbefinnande.” Men också Isak Unfors betydligt yngre kamrater reagerar mycket positivt på hans arbete. Det fungerar också som en utmärkt dörröppnare i de flesta sammanhang. ”Det är väldigt emotionellt. Folk blir berörda och vill veta mer. Kanske beror det på att det är så många som på ett eller annat sätt är påverkade av demenssjukdom. Det finns väl ungefär en miljon anhöriga exempelvis.”
Joyvest är ännu bara i början av en lång resa framöver. Det finns en hel del forskning om vikten av rörelse och betydelsen av musik i demensvården, men utvecklingen av Joyvest har skett empiriskt och lärdomarna har kommit efter hand. Men nu har också ett samarbete med forskarvärlden påbörjats. På två demensboenden studeras hur Joyvest kan påverka personer med demenssjukdom och underlätta för personalen i deras insatser kring rörelse, sinnesstimulering och allmän aktivering.”Hittills har så mycket handlat om ekonomi, personalförsörjning och liknande. Jag hoppas att vi ska komma till ett stadium där livskvalitet får större betydelse”, säger Isak och konstaterar att utvecklingen onekligen har tagit ett steg i den riktningen som en följd av Corona-pandemin och vad den inneburit inom omsorg och vård.
”Corona satte strålkastarna på äldreomsorgen. Det har visat hur viktigt det är att förflytta fokus och lyfta frågor som livskvalitet och värdighet i slutet av livet”.
Ett större intresse för den typen av frågor har också bidragit till starten av ett sidoprojekt, som går under namnet #omsorgsrörelsen och ger möjlighet till en bredare debatt om demensfrågor. Det gjordes bland annat i början av sommaren i ett webbinarium om alzheimer och demensvård. Isak Unfors pekar på två huvuduppgifter för Joyvest:
Det ger i sin tur positiva följdeffekter för de anhöriga. Både genom att de kan känna sig lugnare med kunskapen om den närståendes ökade välbefinnande. Dessutom kan de själva få ett verktyg för meningsfulla aktiviteter tillsammans. Joyvest kan spela en stor positiv roll i dessa sammanhang. Och betydelsen ökar. En växande andel av befolkningen är över 65 år och i takt med att vi lever längre, blir det fler som hinner drabbas av demens. Fler och fler av dem är födda på 40-talet eller i början av 50-talet. Generationer där musiken var mer central än för någon tidigare generation. För dem blev rock, pop och dansmusik själva livsnerven. Folkparker och diskotek. Arenakonserter och musikfestivaler. Forskare har idag kunnat lokalisera de områden i hjärnan som är relaterade till musikminnet. Det har då visat sig att den nedbrytning av hjärnan som sker vid demens och alzheimer inte påverkar den delen av hjärnan. Den förblir i stort sett intakt och musiken kan väcka känslor och minnen till liv. Det finns en tydlig symbolik i det faktum att de allra första experimenten för att utveckla Joyvest, gjordes med en flytväst. För precis som flytvästen håller sin användare flytande, så bidrar Joyvest till att lyfta sin bärare till ytan ovanför djupen där minnen och tankar mörknar och försvinner.
Berättelsen fortsätter skrivas. Med lärdomar från resans gång utvecklas vi vidare. Joyvest har nu blivit Lyckna.
Nyhet! Vi har släppt en dokumentärserie:
Vad är ett leende värt?