Rollen som hemtjänstpersonal läggs det mycket stor ansvarsområde på en. Brukarna idag som bor hemma är helt beroende av att personalen kommer till dem under dagen. Trotts att en del brukare har anhöriga som kan hjälpa till läggs det all för mycket tyngd på personalen.
Redan vid mitt första besök under min praktik inom hemtjänsten, var det ett besök som bestod av att lägga fram mediciner och att göra frukost. Dessvärre var brödet mögligt och det fick mina tankar att fundera. Det är inte hemtjänstens roll att handla mat utan just här vart det brukarens son som sköter handlingen. Jag diskuterade det problemet med några i personalen. Det är ofta det inte finns mat i brukarens hem, vilket är en tuff emotionell utmaning att ha i tankarna. Återigen tar personalen ett större ansvar och tar med sig en brödlimpa de har hemma i frysen. För att kunna göra sitt jobb och dämpa sina känslor.
Det som tog på mig mest och gav mig ett djupare perspektiv på det vi jobbar för på Lyckna med Joyvest, var att se den stillasittande vardagen. Vid flertal besök på morgonen lämnade vi brukarna i en position, exempelvis i fåtöljen, för att senare när vi kommer tillbaka för lunchbesöket se att personen sitter exakt i samma plats. Återbesöket handlade då om att vi skulle hjälpa till med maten och förflyttningen till matbordet. Detta fick mig att reflektera över betydelsen av de för mig självklara sakerna i livet. Vad innebär det för en människa att under en varm sommardag att inte själv ha möjlighet att t.ex. ta av sig tröjan eller öppna fönstret för lite vädring?
I mina sista tankar i detta inlägg vill jag fokusera och hylla den fantastiska personalen jag mötte. Riktiga hjältar och eldsjälarna, och jag är glad att jag fick möjligheten att få ta del av deras vardag. De kämpar och gör ett jobb som ibland brukaren inte själva kan uppskatta eller förstå på grund av sjukdomar. Det kan uppstå mycket mothugg, allt från negativa kommentarer till rasistiska påhopp. För att känna sig motiverad och engagerad till att göra det där lilla extra för brukaren är det är viktigt att få uppskattning. Eftersom att det ibland kan vara en del negativa kommentarer från brukar känns det extra viktigt att här ge ett hyllande ord!
Det är i inte sista gången jag är ute på fältet för att lära mig. Att gå praktik inom hemtjänsten har gett mig nya perspektiv, erfarenheter, men också energi. Speciellt att se det ifrån ett helikopterperspektiv där man får utgå ifrån perspektiv ifrån brukaren, anhöriga, biståndshandläggare, personal och vårt samhälle. Där alla strävar efter att det ska bli så bra som möjligt för individ utifrån dom resurser som finns tillgänglig. Varje part besitter olika utmaningar, men med samma mål. Ett bättre liv.
Nyhet! Vi har släppt en dokumentärserie:
Vad är ett leende värt?