Reminiscens är att minnas händelser eller upplevelser från sinnet. Det är en vanlig aktivitet eller terapiform för äldre individer och kan vara hjälpsamt för att bibehålla kognitiv funktion och förbättra välbefinnandet.
Musik kan vara ett kraftfullt verktyg för att underlätta reminiscens i äldreomsorgen. Många äldre har starka förbindelser till specifika låtar och musikgenre, och att lyssna på musik från deras förflutna kan hjälpa till att utlösa minnen och känslor. Musikterapi och andra musikbaserade aktiviteter kan också ge en känsla av struktur och syfte, och kan hjälpa till att främja socialisering och interaktion hos äldre.
Det finns olika sätt att använda musik för att stödja reminiscens i äldreomsorgen. Några exempel kan vara:
Det är viktigt att notera att inte alla äldre kommer att reagera på musik på samma sätt, och det är viktigt att respektera individuella preferenser och behov. Musik kan vara ett kraftfullt och njutbart verktyg för att underlätta reminiscens, men det bör användas på ett respektfullt och stödjande sätt för individen.
Vår musiksmak är individuell och vilken musik eller till och med låt som stimulerar starka minnen är olika från person till person. Detta är en utmaning vi själva haft i utformandet av musikprofilerna som finns tillgängliga i Joyvest. Joyvest är en aktivitetsväst som spelar musik när du rör på dig, och används inom omsorgen för att skapa meningsfulla aktiviteter med fokus på rörelse.
Vi tog hjälp av musikterapeuter och tittade tillbaka på vår egna samlade praktiska erfarenhet kring användandet av musik i omsorgen. Resultatet av detta arbete kan du läsa mer om här, men du är varmt välkommen att även höra av dig om du skulle vilja fördjupa dig mer. Vi tog bland annat fram en musikprofil särskilt utformat för att arbeta med reminiscens, “MEMO”. I musikprofilen MEMO gör vi en resa genom epokerna, en resa längs minnenas väg, för att underlätta och väcka samtal om de gångna.
Reminiscens, eller att minnas tidigare erfarenheter och minnen, kan vara gynnsamt för människor med demens på flera sätt.
Först kan det att delta i reminiscens hjälpa till att bibehålla kognitiv funktion och fördröja demensens progression. Eftersom människor med demens upplever en nedgång i sin förmåga att bearbeta och minnas ny information, kan att minnas minnen från det förflutna vara en meningsfull och engagerande aktivitet som hjälper till att stimulera hjärnan.
För det andra kan reminiscens vara en källa till glädje och nöje för människor med demens. Många människor tycker att det är givande att minnas tidigare händelser och dela sina minnen med andra, och detta kan hjälpa till att förbättra sinnesstämningen och det allmänna välbefinnandet.
För det tredje kan reminiscens hjälpa till att skapa sociala kontakter och en känsla av gemenskap hos människor med demens. Att dela minnen och historier kan ge möjligheter till social interaktion och stöd, och kan hjälpa till att minska känslor av isolering och ensamhet.
Det är viktigt att notera att inte alla människor med demens kommer att kunna delta i reminiscens i samma utsträckning, och det är viktigt att respektera individuella preferenser och behov. För många människor med demens kan dock reminiscens vara en värdefull och njutbar aktivitet som stödjer kognitivt, emotionellt och socialt välbefinnande.
När jag letar efter begreppets ursprung kan jag inte hitta information om vem som specifikt myntade termen ”reminiscens.” Konceptet att minnas tidigare erfarenheter och minnen har en lång historia och har studerats av filosofer, psykologer och andra forskare i århundraden. Termen ”reminiscens” själv har använts i åtminstone några hundra år, och härstammar från latin ”reminisci,” vilket betyder ”att minnas.” Konceptet reminiscens har studerats och skrivits om av många olika personer genom åren, och det är troligt att termen har använts av flera olika individer i olika sammanhang.
Nyhet! Vi har släppt en dokumentärserie:
Vad är ett leende värt?